Frog Silence

Har för övrigt rivande ångest den här veckan. Över så många saker. Mår mentalt sjukt, sjukt dåligt och vill helst av allt ligga totalt apatiskt stilla hemma i min säng. Det är en kamp varje morgon att ens ställa mig upp, mota mig fram till vågen och sedan upp till köket. Det finns så mycket som pågår som jag inte vill nämna. Jag är en väldigt privat person. Just nu är det extremt jobbigt och tufft att försöka dra på läpparna för att få fram ett leende - och det värsta jag vet är när någon frågar om det är någonting, för jag ler ju inte. Ingen som frågar bryr sig inte tillräckligt. Ni vet, det är precis så där typiskt svenskt beteende att bara fråga - inte agera eller reagera. Som att alla jämt måste kommentera vädret när det är hemskt störtregn eller snöoväder. Vi bara måste kommentera det och klaga och gnälla. Jag är bara orklös den här veckan och så kommer det förbli tills jag försöker igen. Jag försöker varje dag, men inte tillräckligt mycket.

(Förmodligen därför jag också faller för cupcakes och hamburgare och pommes. Bara ett inflik. Jag är känslomässigt instabil. Allt jag kan säga är att jag försöker och det räcker för nu.)